Madeira

Sedan vi kom hit till Madeira har vi legat i hamnen Quinta do Lorde på den östra sidan av ön. Här ligger man skyddad för de flesta vindar men svall från havet får båtarna att gunga lite. Här i marinan finns fräscha duschar och toaletter och en tvättmaskin samt torktumlare. Att tvätta en maskin kostar 8 euro, vilket är det dyraste hittills. Här finns också en restaurang där man kan äta lunch och middag, en verkstad för reparation av segel samt ett rum där man kan använda WiFi för att få Internetuppkoppling.
Till marinan hör ett fastighetskomplex som håller på att färdigställas. Däri ingår ett femstjärnigt hotell med pooler samt ett stort antal villor och lägenheter samt parkeringsgarage. Allt mycket snyggt och propert! Eftersom allt kommer att invigas i december känns det lite ödsligt här just nu.

Ingen affär finns ännu  i marinan men det finns en shuttle- bus som man kan boka in sig på och som kör till närmaste by för matinköp. Annars finns lokalbussar som går några gånger per dag in till Funchal.

I fredags gjorde vi en trevlig vandring så långt österut på ön man kan komma. Vandringen gick på en led med omväxlande trappor och stigar. Dramatisk natur med den branta klippkusten nedanför oss gjorde vandringen spännande. Den gröna vegetationen på land, klippkusten och det blå havet nedanför gjorde vandringen till en härlig upplevelse. Mäktigt och så vackert!!!

Paul, Magnus, Lennart och Birgit

Ankringsviken vi låg i på norra sidan för att få lä för kulingen.

Vassa klippor

Nästan som fjälllandskap fast med palmer!

För att lättare kunna se oss omkring på ön har vi hyrt bil. Vi har åkt till Funchal och promenerat på piren där och sett vår målning av båten som fortfarande är i gott skick. Vår målning tillhör en av de äldsta och gjordes ju 1985 då vi var där första gången. Sedan har ju Lennarts föräldrar varit så bussiga att bättra på målningen då de har besökt Madeira.

På fredagskvällen besökte vi en lokal restaurang uppe i bergen som specialiserat sig på grill spett.
Enkel men rustik inredning med takkrokar där spetten hänges upp.

I lördags tog Magnus, Paul och Birgit en biltur på ön. Vi åkte tvärs över ön till norra sidan där vi åkte på slingriga vägar uppe bland bergen och vid kusten. Man förvånas över hur man kan bygga vägar och tunnlar där man trodde att det var omöjligt. Hur ska vi komma över nästa klippa? Det visar sig då att inne bland vegetationen, väl dold, finns en bilväg som leder vidare till nya hänförande vyer. På vägen tillbaka besökte vi klippan Cape de Girao som ligger 500 m över havet. Egentligen hade vi inte tillträde dit för de höll på med restaurerings- och ombyggnadsarbeten där men vi lyckades ta oss till utsiktsplatsen med hjälp av några portugisiska turister.

Söndagen den 4 november

Nu har vi beslutat oss för att ta upp båten på Madeira istället. Väderprognoserna har ständigt visat kulingvindar på väg tillbaka till Lissabon och det känns inte så inspirerande med tanke på att det är både motström och motvind. Vi har hittat ett varv som ligger under landningsbanan på Madeiras flygplats! Här ligger båtarna skyddade med ett betongtak på 30 meters höjd.

 Magnus och Paul har flugit hem. Vår son Erik och hans flickvän Malin är här för att hälsa på oss och för att njuta av Madeiras värme och sol. Solen visar sig dock bara några minuter om dagen. Hoppas det blir bättre i morgon.

Seglarhälsningar från Lennart, Birgit, Erik och Malin

Till Madeira

Delfinflock på besök när vi seglat lite mer än halva sträckan mot Madeira. Dessa var av en annan art än de delfiner vi sett tidigare. Hela flocken bestod av ca 200 djur och en del ville gärna visa sina konster!

Vi hade lugnt väder till största delen eftersom vi valde att ta ett långt slag mot Afrika istället för att möta den hårdare vinden längre västerut. Men sista dagen ökade vinden när vi närmade oss Madeira.


Äntligen har vi nått Madeira efter nästan 5 dygns segling, varav den sista dagen i kulingvindar.
Vi har ankrat norr om östra udden i väntan på dagsljus då vi skall flytta oss till marinan Quinta do Lorde, där vi bokat plats via satelittelefonen.

I denna bukt nära de höga klipporna fann vi lä i kulingen. Först ankrade vi men när dyningen slet av ankarkättingen fick vi turas om att köra i slingor mellan 200-300 meter från land resten av natten.

Vi seglar runt udden för att gå in i marinan på morgonen men beslutar att vända när vi möter dessa vågor och 22 m/s vindbyar.

På eftermiddagen kom vi in i marinan Quinta do Lorde, då hade vindstyrkan minskat till 17m/s.
Här var det många båtar just nu eftersom flera hade flyttat sig från Funchal för att svallen gjorde det besvärligt där.

Vid fyratiden på eftermiddagen anslöt Birgit till besättningen igen då hon valde att flyga från Faro till Lissabon och vidare till Funchal istället för att segla denna gång.

Seglarhälsningar från Lennart, Birgit, Magnus och Paul.

Culatra

Lördagen den 13 oktober

Efter frukost är det dags för oss att lämna hamnen i Albufeira. Så gör också Yvonne och Kurt på segelbåten Imagine. De ska vidare mot Gibraltar medan vi ska ankra utanför Faro vid ön Culatra. Så skiljs våra vägar och vi växlar mailadresser och telefonnummer. Kanske vi kommer att ses igen, vem vet?

Morgonen är lite molnig men efter några timmar på havet skingras molnen och solen kommer fram. Vinden är 5-6 m/s och vi glider fram i behaglig fart. Här och där ser vi fiskeflaggor som vi får väja för. Vi har rullat in Code0 och glider in med storen uppe.

Vi följer djupfåran längs Culatra och passerar fiskehamnen där redan ett dussintal segelbåtar ligger på redden.


Efter att ha kontrollerat djupet ankrar vi med gott avstånd till de andra båtarna. Här måste man ha koll på djupet vid ebb och flod så att man rätt vad det är inte står på grund.

 Med gummibåten tar vi oss in till ön och promenerar genom fiskebyn och vidare längs en brädgång till andra sidan där det finns en jättelång sandstrand.

Här känner man inte av storstadsstressen. Ön Culatra ...

Faros flygplats ligger i närheten och flygplanen passerar över oss lite då och då och påminner oss om civilisationen.

Söndagen den 14 november

I går kväll såg vi en schweizisk båt som upprepade gånger försökte få ankaret att fästa.
Jag (Lennart) förstod att de inte var så vana så jag tog gummibåten och försökte instruera dem att först släppa ut all ankarkätting och sedan backa med motorn så att plogen gräver ned sig. När de släppte ut kättingen med ankarspelet såg jag att ankargasten tittade lite oroligt ned mot kättingboxen. Säkrast att hålla en hand över kättingen under stävrullen tänkte jag och strax därefter åkte sista länken ur kättingspelet och löpte ned mot botten. Snabbt slöt jag min hand och fick tag i kättingen och hjälpte till att föra in den genom stävrullen igen.
Kaptenen tittade förundrat på mig, hur kunde han hunnit greppa kättingen ...

I morse kom han över med en flaska rödvin som tack.

Idag promenerade vi genom fiskebyn som var större än vi trott från början. Många hus är enkla men det finns också större och mer påkostade hus liksom trädgårdsodlingar med citroner, granatäpplen och andra frukter och grönsaker. Några restauranger och barer finns också och en liten affär som har det allra nödvändigaste.

En saltvattengöl finns som vid varje lågvatten töms på vatten.  Där ligger det båtar som kanske långseglare har lämnat för säsongen.

Eftermiddagen tillbringade vi på stranden och jag tog ett bad i det svala vattnet.

På kvällen och under natten passerade en front och vindbyarna var ibland ända uppe i 14 m/s. Lite läskigt att bara lita på ett ankare tyckte Birgit som var uppe många gånger för att kontrollera läget.  GPS'en har en funktion för ankarlarm som signalerar om båten förflyttar sig mer t,ex, 50 meter. Lennart sov lugnt ända tills vinden vände och båten vred sig varvid larmet ljöd. Som tur var satt ankaret fast ordentligt så vi hade inte draggat utan bara vridit oss runt ankaret. Vinden fortsatte att blåsa under natten och vid tre- fyratiden på morgonen lugnade det ner sig så att även Birgit kunde få lite nattro.

På måndagsmorgonen har de ankrade båtarna klarat av nattens hårda blåst och ligger kvar på samma ställe. Två nya båtar har kommit in under natten och en av dem fick problem och fick cirkla runt ganska länge innan de fick ankaret att fästa i sanden.

Seglarhälsningar från Lennart och Birgit

Albufeira

Torsdagen den 11 Oktober

Vi lämnar Lagos där vi mött många gamla och nya svenska vänner. Det känns lite vemodigt men vi vill ju samtidigt se lite mer av Algarvekusten. En frisk läns tar oss till Albufeira, en typisk turiststad med en gammal stadskärna. De har en skyddad marina som är utsprängd lite väster om staden. Man har här satsat på att bygga upp en marin stadsdel med marina, barer, restauranger, lägenheter och villor.

Tyvärr är det lite långt från centrala Albufeira och det märks i marinan. Många är långliggare som lämnat sina båtar där, vi ser bara 8-10 st som bor i båtarna och det är inte mycket folk i barerna och restaurangerna på kvällen. Känns lite dött jämfört med Lagos.

Vi vandrar in mot city men kommer fel och hanmar i en återvändsgränd. Upptäcker ett par som följt efter oss och börjar prata med dem. De visar sig vara irländare som är på chartersemester. Han är bonde och tar ut sin enda semestervecka innan korna skall in i ladugården och kalvningen sätter igång. Lennart får en lång utläggning om livet som bonde och finanskrisen i Irland innan vi är framme i city.

En mysig citykärna men mycket inriktad på brittiska turister.

Fredagen den 12 Oktober

En liten minimarket är det enda som finns inom 2 km radie om man vill handla mat. Vi cyklar till Lidl (bara 2.5 km) och är helt slut när vi kommer fram. Två långa uppförsbackar har tagit ut sin rätt.

Efter lunch tar vi en promenad upp på en av kullarna som vätter mot havet. Här finns ett antal stora villor med höga murar och en bedårande havsutsikt.

När vi kommer tillbaka till hamnen ser vi att Imagine (från Bua som vi träffat i Lagos) är på väg in.
Vi äter senare middag tillsammans på en av ortens äldsta restauranger. Trevligt och mycket god mat.

Seglarhälsningar från Lennart och Birgit

Lagos

Måndagen den 1 oktober

Vi bestämmer oss för att ta oss de sista 70 sjömilen till Lagos direkt. Detta innebär att vi startar vid sjutiden innan solen gått upp och försöker att hålla 6 knop hela tiden så att vi kommer fram innan det blivit för mörkt.

En hel del av tiden måste vi stötta med motorn för att få tillräckligt med fart, men efter Cap S.t Vincent kommer vinden och vi kan segla de sista 20 sjömilen mot Lagos och kommer fram strax efter solens nedgång.



 Vi lägger oss vid receptionsbryggan och kan konstatera att vi får ligga kvar där hela natten. De har redan stängt och öppnar inte receptionen förrän klockan nio nästa morgon. De kontrollerar också en bro som måste öppnas för att komma in i marinan.




Vi kommer att ligga här en vecka och ta det lungt samt se över lite med båten, tvätta kläder och framför allt sola de delar av kroppen som inte fått så mycket sol ännu.

Söndag den 7 oktober

Tiden går fort, snart har vi varit här en vecka. Det har varit skönt att få ta det lugnt och bara njuta av värmen. En dag tog vi vår gummibåt och körde ut mot klipporna vid kusten för att titta närmare på grottorna där. Många mindre motorbåtar var där med turister  och de kunde köra in i flera passager och grottor. Eftersom det var en del dyningar också som svepte in var vi lite försiktigare. Vi körde in i en grotta som var stor som en sal med jättehögt tak. Det var häftigt!

 Flera båtar var därinne samtidigt.
Utanför grottorna en bit ut låg några större Rib- båtar med turister som skulle dyka. De hade hissat en blåvit flagg så att båtar inte skulle köra för nära dem.
Insprängda mellan klipporna låg också några sandstränder som man kunde nå från land via trppor ner eller någon gömd stig som man inte kunde se från havet.
Efter vår tur vid klipporna låg vi stilla och fikade i gummibåten. Ett gäng kanotister paddlade förbi med ledare och begav sig in i grottorna. De utgick från en turbåt lite längre ut som följde med på avstånd.

En annan dag var vi på stranden och konstaterade att vi faktiskt borde bättra på solbrännan rejält. Men eftersom ingen av oss är någon "steka i solen typ" så fick det räcka med två timmar samt ett dopp i havet som var så sköönt! Äntligen ca 20 grader i vattnet! Efter det gick vi upp till den närmaste restaurangen och åt lunch. Hamburgare och tonfisksandwich  blev det till lunch.

På fredagskvällen  åt vi middag på en trevlig restaurang inne i Lagos tillsammans med Eva och Peter från båten Fri. Vi har ju inte träffat dem sedan vi var i La Coruna så det var jättetrevligt att ses igen. Vi startade seglingen söderut från La Coruna före dem och sedan har de legat ca en vecka bakom oss. Vi har dock kunnat följa dem på AIS och de har kunnat följa oss också. Ibland har vi skickat mail till varandra.
Det var mycket vi hade att prata om och .De ska vara här i Lagos under vintern och bo i båten. Flera andra båtar gör på samma sätt. Det är en populär hamn att övervintra i.

Seglarhälsningar från Lennart & Birgit