Jorden runt utan segel

Nu fortsätter vi våran resa med flyg istället. För detta har vi en ny blogg: jordenruntutansegel.blogspot.com

Vinterförvaring på Madeira

Fredagen den 9 november.

Årets sista tur blir bara 4 sjömil från Quinta do Lorde till varvet vid flygplatsen Rep Maritimas.

Vi kör för motor vilket visar sig vara rätt val eftersom nordostvinden på andra sidan ön är stark och det kommer flera vindbyar med över 20 m/s ned för de branta bergen.

Även idag regnar det tidvis och vi får en kraftig skur över oss precis när vi skall lägga till.

Varvet under flygplatsen landningsbana

Varvets personal är mycket hjälpsamma och snart är båten kopplad till 'Travelliften' som lyfter båten och kör in den under flygplatsen.

Kan man någonstans hitta ett bättre varv?

• Under tak utan att behöva ta av masten!
• Proffsigt pallningsmaterial (inga oljefat eller plankor som är brukligt på många andra varv i Spanien och Portugal).
• Solen tittar också in under några timmar per dag så solpanelerna håller batterierna laddade.
• Varvet ärinhägnat och två ilskna schäferhundar bevakar under nattetid.

Nu skall vi njuta av de sista dagarna på Madeira och vi flyger hem på måndag via Lissabon där vi också skall stanna några dagar.

I april nästa år är planerna nu att segla hem till Sverige via Azorerna och England.

Vi behöver besättning för sträckan Madeira till Azorerna omkring den 10-20 april och Azorerna till England omkring den 1 juni - 10 juni. Dessutom finns möjlighet att segla med oss under tiden på Azorerna eller hem från England till Stockholm. Anmäl ert intresse så hör vi av oss i god tid.

Maila till info@ldteknik.se

Seglarhälsningar från Lennart och Birgit

Madeira

Sedan vi kom hit till Madeira har vi legat i hamnen Quinta do Lorde på den östra sidan av ön. Här ligger man skyddad för de flesta vindar men svall från havet får båtarna att gunga lite. Här i marinan finns fräscha duschar och toaletter och en tvättmaskin samt torktumlare. Att tvätta en maskin kostar 8 euro, vilket är det dyraste hittills. Här finns också en restaurang där man kan äta lunch och middag, en verkstad för reparation av segel samt ett rum där man kan använda WiFi för att få Internetuppkoppling.
Till marinan hör ett fastighetskomplex som håller på att färdigställas. Däri ingår ett femstjärnigt hotell med pooler samt ett stort antal villor och lägenheter samt parkeringsgarage. Allt mycket snyggt och propert! Eftersom allt kommer att invigas i december känns det lite ödsligt här just nu.

Ingen affär finns ännu  i marinan men det finns en shuttle- bus som man kan boka in sig på och som kör till närmaste by för matinköp. Annars finns lokalbussar som går några gånger per dag in till Funchal.

I fredags gjorde vi en trevlig vandring så långt österut på ön man kan komma. Vandringen gick på en led med omväxlande trappor och stigar. Dramatisk natur med den branta klippkusten nedanför oss gjorde vandringen spännande. Den gröna vegetationen på land, klippkusten och det blå havet nedanför gjorde vandringen till en härlig upplevelse. Mäktigt och så vackert!!!

Paul, Magnus, Lennart och Birgit

Ankringsviken vi låg i på norra sidan för att få lä för kulingen.

Vassa klippor

Nästan som fjälllandskap fast med palmer!

För att lättare kunna se oss omkring på ön har vi hyrt bil. Vi har åkt till Funchal och promenerat på piren där och sett vår målning av båten som fortfarande är i gott skick. Vår målning tillhör en av de äldsta och gjordes ju 1985 då vi var där första gången. Sedan har ju Lennarts föräldrar varit så bussiga att bättra på målningen då de har besökt Madeira.

På fredagskvällen besökte vi en lokal restaurang uppe i bergen som specialiserat sig på grill spett.
Enkel men rustik inredning med takkrokar där spetten hänges upp.

I lördags tog Magnus, Paul och Birgit en biltur på ön. Vi åkte tvärs över ön till norra sidan där vi åkte på slingriga vägar uppe bland bergen och vid kusten. Man förvånas över hur man kan bygga vägar och tunnlar där man trodde att det var omöjligt. Hur ska vi komma över nästa klippa? Det visar sig då att inne bland vegetationen, väl dold, finns en bilväg som leder vidare till nya hänförande vyer. På vägen tillbaka besökte vi klippan Cape de Girao som ligger 500 m över havet. Egentligen hade vi inte tillträde dit för de höll på med restaurerings- och ombyggnadsarbeten där men vi lyckades ta oss till utsiktsplatsen med hjälp av några portugisiska turister.

Söndagen den 4 november

Nu har vi beslutat oss för att ta upp båten på Madeira istället. Väderprognoserna har ständigt visat kulingvindar på väg tillbaka till Lissabon och det känns inte så inspirerande med tanke på att det är både motström och motvind. Vi har hittat ett varv som ligger under landningsbanan på Madeiras flygplats! Här ligger båtarna skyddade med ett betongtak på 30 meters höjd.

 Magnus och Paul har flugit hem. Vår son Erik och hans flickvän Malin är här för att hälsa på oss och för att njuta av Madeiras värme och sol. Solen visar sig dock bara några minuter om dagen. Hoppas det blir bättre i morgon.

Seglarhälsningar från Lennart, Birgit, Erik och Malin

Till Madeira

Delfinflock på besök när vi seglat lite mer än halva sträckan mot Madeira. Dessa var av en annan art än de delfiner vi sett tidigare. Hela flocken bestod av ca 200 djur och en del ville gärna visa sina konster!

Vi hade lugnt väder till största delen eftersom vi valde att ta ett långt slag mot Afrika istället för att möta den hårdare vinden längre västerut. Men sista dagen ökade vinden när vi närmade oss Madeira.


Äntligen har vi nått Madeira efter nästan 5 dygns segling, varav den sista dagen i kulingvindar.
Vi har ankrat norr om östra udden i väntan på dagsljus då vi skall flytta oss till marinan Quinta do Lorde, där vi bokat plats via satelittelefonen.

I denna bukt nära de höga klipporna fann vi lä i kulingen. Först ankrade vi men när dyningen slet av ankarkättingen fick vi turas om att köra i slingor mellan 200-300 meter från land resten av natten.

Vi seglar runt udden för att gå in i marinan på morgonen men beslutar att vända när vi möter dessa vågor och 22 m/s vindbyar.

På eftermiddagen kom vi in i marinan Quinta do Lorde, då hade vindstyrkan minskat till 17m/s.
Här var det många båtar just nu eftersom flera hade flyttat sig från Funchal för att svallen gjorde det besvärligt där.

Vid fyratiden på eftermiddagen anslöt Birgit till besättningen igen då hon valde att flyga från Faro till Lissabon och vidare till Funchal istället för att segla denna gång.

Seglarhälsningar från Lennart, Birgit, Magnus och Paul.

Culatra

Lördagen den 13 oktober

Efter frukost är det dags för oss att lämna hamnen i Albufeira. Så gör också Yvonne och Kurt på segelbåten Imagine. De ska vidare mot Gibraltar medan vi ska ankra utanför Faro vid ön Culatra. Så skiljs våra vägar och vi växlar mailadresser och telefonnummer. Kanske vi kommer att ses igen, vem vet?

Morgonen är lite molnig men efter några timmar på havet skingras molnen och solen kommer fram. Vinden är 5-6 m/s och vi glider fram i behaglig fart. Här och där ser vi fiskeflaggor som vi får väja för. Vi har rullat in Code0 och glider in med storen uppe.

Vi följer djupfåran längs Culatra och passerar fiskehamnen där redan ett dussintal segelbåtar ligger på redden.


Efter att ha kontrollerat djupet ankrar vi med gott avstånd till de andra båtarna. Här måste man ha koll på djupet vid ebb och flod så att man rätt vad det är inte står på grund.

 Med gummibåten tar vi oss in till ön och promenerar genom fiskebyn och vidare längs en brädgång till andra sidan där det finns en jättelång sandstrand.

Här känner man inte av storstadsstressen. Ön Culatra ...

Faros flygplats ligger i närheten och flygplanen passerar över oss lite då och då och påminner oss om civilisationen.

Söndagen den 14 november

I går kväll såg vi en schweizisk båt som upprepade gånger försökte få ankaret att fästa.
Jag (Lennart) förstod att de inte var så vana så jag tog gummibåten och försökte instruera dem att först släppa ut all ankarkätting och sedan backa med motorn så att plogen gräver ned sig. När de släppte ut kättingen med ankarspelet såg jag att ankargasten tittade lite oroligt ned mot kättingboxen. Säkrast att hålla en hand över kättingen under stävrullen tänkte jag och strax därefter åkte sista länken ur kättingspelet och löpte ned mot botten. Snabbt slöt jag min hand och fick tag i kättingen och hjälpte till att föra in den genom stävrullen igen.
Kaptenen tittade förundrat på mig, hur kunde han hunnit greppa kättingen ...

I morse kom han över med en flaska rödvin som tack.

Idag promenerade vi genom fiskebyn som var större än vi trott från början. Många hus är enkla men det finns också större och mer påkostade hus liksom trädgårdsodlingar med citroner, granatäpplen och andra frukter och grönsaker. Några restauranger och barer finns också och en liten affär som har det allra nödvändigaste.

En saltvattengöl finns som vid varje lågvatten töms på vatten.  Där ligger det båtar som kanske långseglare har lämnat för säsongen.

Eftermiddagen tillbringade vi på stranden och jag tog ett bad i det svala vattnet.

På kvällen och under natten passerade en front och vindbyarna var ibland ända uppe i 14 m/s. Lite läskigt att bara lita på ett ankare tyckte Birgit som var uppe många gånger för att kontrollera läget.  GPS'en har en funktion för ankarlarm som signalerar om båten förflyttar sig mer t,ex, 50 meter. Lennart sov lugnt ända tills vinden vände och båten vred sig varvid larmet ljöd. Som tur var satt ankaret fast ordentligt så vi hade inte draggat utan bara vridit oss runt ankaret. Vinden fortsatte att blåsa under natten och vid tre- fyratiden på morgonen lugnade det ner sig så att även Birgit kunde få lite nattro.

På måndagsmorgonen har de ankrade båtarna klarat av nattens hårda blåst och ligger kvar på samma ställe. Två nya båtar har kommit in under natten och en av dem fick problem och fick cirkla runt ganska länge innan de fick ankaret att fästa i sanden.

Seglarhälsningar från Lennart och Birgit

Albufeira

Torsdagen den 11 Oktober

Vi lämnar Lagos där vi mött många gamla och nya svenska vänner. Det känns lite vemodigt men vi vill ju samtidigt se lite mer av Algarvekusten. En frisk läns tar oss till Albufeira, en typisk turiststad med en gammal stadskärna. De har en skyddad marina som är utsprängd lite väster om staden. Man har här satsat på att bygga upp en marin stadsdel med marina, barer, restauranger, lägenheter och villor.

Tyvärr är det lite långt från centrala Albufeira och det märks i marinan. Många är långliggare som lämnat sina båtar där, vi ser bara 8-10 st som bor i båtarna och det är inte mycket folk i barerna och restaurangerna på kvällen. Känns lite dött jämfört med Lagos.

Vi vandrar in mot city men kommer fel och hanmar i en återvändsgränd. Upptäcker ett par som följt efter oss och börjar prata med dem. De visar sig vara irländare som är på chartersemester. Han är bonde och tar ut sin enda semestervecka innan korna skall in i ladugården och kalvningen sätter igång. Lennart får en lång utläggning om livet som bonde och finanskrisen i Irland innan vi är framme i city.

En mysig citykärna men mycket inriktad på brittiska turister.

Fredagen den 12 Oktober

En liten minimarket är det enda som finns inom 2 km radie om man vill handla mat. Vi cyklar till Lidl (bara 2.5 km) och är helt slut när vi kommer fram. Två långa uppförsbackar har tagit ut sin rätt.

Efter lunch tar vi en promenad upp på en av kullarna som vätter mot havet. Här finns ett antal stora villor med höga murar och en bedårande havsutsikt.

När vi kommer tillbaka till hamnen ser vi att Imagine (från Bua som vi träffat i Lagos) är på väg in.
Vi äter senare middag tillsammans på en av ortens äldsta restauranger. Trevligt och mycket god mat.

Seglarhälsningar från Lennart och Birgit

Lagos

Måndagen den 1 oktober

Vi bestämmer oss för att ta oss de sista 70 sjömilen till Lagos direkt. Detta innebär att vi startar vid sjutiden innan solen gått upp och försöker att hålla 6 knop hela tiden så att vi kommer fram innan det blivit för mörkt.

En hel del av tiden måste vi stötta med motorn för att få tillräckligt med fart, men efter Cap S.t Vincent kommer vinden och vi kan segla de sista 20 sjömilen mot Lagos och kommer fram strax efter solens nedgång.



 Vi lägger oss vid receptionsbryggan och kan konstatera att vi får ligga kvar där hela natten. De har redan stängt och öppnar inte receptionen förrän klockan nio nästa morgon. De kontrollerar också en bro som måste öppnas för att komma in i marinan.




Vi kommer att ligga här en vecka och ta det lungt samt se över lite med båten, tvätta kläder och framför allt sola de delar av kroppen som inte fått så mycket sol ännu.

Söndag den 7 oktober

Tiden går fort, snart har vi varit här en vecka. Det har varit skönt att få ta det lugnt och bara njuta av värmen. En dag tog vi vår gummibåt och körde ut mot klipporna vid kusten för att titta närmare på grottorna där. Många mindre motorbåtar var där med turister  och de kunde köra in i flera passager och grottor. Eftersom det var en del dyningar också som svepte in var vi lite försiktigare. Vi körde in i en grotta som var stor som en sal med jättehögt tak. Det var häftigt!

 Flera båtar var därinne samtidigt.
Utanför grottorna en bit ut låg några större Rib- båtar med turister som skulle dyka. De hade hissat en blåvit flagg så att båtar inte skulle köra för nära dem.
Insprängda mellan klipporna låg också några sandstränder som man kunde nå från land via trppor ner eller någon gömd stig som man inte kunde se från havet.
Efter vår tur vid klipporna låg vi stilla och fikade i gummibåten. Ett gäng kanotister paddlade förbi med ledare och begav sig in i grottorna. De utgick från en turbåt lite längre ut som följde med på avstånd.

En annan dag var vi på stranden och konstaterade att vi faktiskt borde bättra på solbrännan rejält. Men eftersom ingen av oss är någon "steka i solen typ" så fick det räcka med två timmar samt ett dopp i havet som var så sköönt! Äntligen ca 20 grader i vattnet! Efter det gick vi upp till den närmaste restaurangen och åt lunch. Hamburgare och tonfisksandwich  blev det till lunch.

På fredagskvällen  åt vi middag på en trevlig restaurang inne i Lagos tillsammans med Eva och Peter från båten Fri. Vi har ju inte träffat dem sedan vi var i La Coruna så det var jättetrevligt att ses igen. Vi startade seglingen söderut från La Coruna före dem och sedan har de legat ca en vecka bakom oss. Vi har dock kunnat följa dem på AIS och de har kunnat följa oss också. Ibland har vi skickat mail till varandra.
Det var mycket vi hade att prata om och .De ska vara här i Lagos under vintern och bo i båten. Flera andra båtar gör på samma sätt. Det är en populär hamn att övervintra i.

Seglarhälsningar från Lennart & Birgit

Sines

Lördagen den 29 september.

Innan vi lämnade hamnen i Cascais kollade vi vindprognoserna noga. Det hade blåst kraftigt i hamnen under natten och Birgit var tveksam till att ge sig ut på havet. Nordliga vindar med max 10 m/s och solsken borde dock ge en behaglig och snabb segling de 54 sjömilen till Sines. Så vi gav oss av vid niotiden. Vinden var svag och vi fick använda järngenuan (motorn) i en halv timme. Men då kom vinden med 10 m/s och vi kunde segla i 7 knops fart med bara focken. Vi fick sällskap med en holländare några timmar tills han valde en västligare kurs.
Så småningom satte vi också upp Code0 och seglade med 2 försegel spirade åt bägge håll.

Birgit får koncentrera sig för att hålla kursen.

Vinden varierade mellan 7 till 12 m/s och efter 8 timmar var vi framme i Sines. Vågorna hade då växt till 2 meter men det var inte atlantdyningar utan korta och branta vindvågor som tidvis bröt med vitt skum. Förutom delfiner fick vi också besök av två grindvalar (en delfinart som är svart och ca 5 meter lång) som visade sig en kort stund.

Sines har en stor industrihamn med oljeterminal, men marinan ligger skyddad och har en sandstrand i närheten.

Utanför hamnen blåser det kraftigt och vi rullar snabbt in de två segel vi har haft uppe innan nästa vindby kommer. Bommarna läggs ner mot fören så får vi fixa resten när vi kommer fram.

Efter 8 timmars segling på böljan den blå är vi snart i hamn. Efter dusch och middag är det skönt att få krypa till kojs. Här i Sines kommer vi att stanna under söndagen och kanske också måndagen.

Söndagen den 30 september

Vasco da Gama, den stora sjöfararen är född i denna stad, han var den första att segla till Indien.

På fortet finns ett museum som vi besöker, där får vi reda på lite mer om Vasco, han var bara 29 år när han ledde expeditionen till Indien.



Staden har en mysig äldre del med många smala gränder och rullerstensbelagda gator.

Intill hamnen finns det också en fin sandstrand

Soliga hälsningar från Lennart och Birgit

Cascais

Fredagen den 28 september.

Vi startade vid 8-tiden på morgonen och fick ganska snart en frisk nordlig vind. Vi hade sällskap av norrmannen Aage på Frilaens hela dagen. När vi kom fram till Cascais skilde det inte mer än ca 300 meter mellan båtarna.

Frilaens III med Aage som ska segla ARC (Atlantic Rally for cruisers) om två månader med start i Las Palmas, Gran Canaria och mål i S;t Lucia, Västindien.

Cascais marina är en stor anläggning med massor av båtar, yacht butiker, varv och åtskilliga barer och restauranger. När man kommer in i själva hamnen måste man först lägga sig vid en vänteponton där man registrerar sig i receptionen och tilldelas en bryggplats. Allt fungerade utmärkt, man fick till och med en flaska rödvin i ankomstpresent. Men med tanke på att dygnspriset här är 54 euro så fick vi betala ganska mycket för flaskan!

Nästa morgon lämnar vi hamnen och våra norska vänner, kanske syns vi i någon hamn igen.

Seglarhälsningar från Lennart och Birgit

Peniche

Onsdagen den 26 september

Vi lämnar hamnen vid niotiden på morgonen. Vi har bestämt att vi ska slå följe med en norsk båt med Aage som enda besättningsman, under dagens segling till Peniche. Roligt med lite sällskap fast på avstånd på havet.
Vi ser inga andra segelbåtar på havet idag. Kanske är man försiktig med att ge sig ut eftersom det blåste ordentligt igår här utefter kusten. Idag är det soligt och fint väder men vindarna är svaga så därför får vi använda motorn från och till under dagen.

 Dyningarna är upp till 3.5m och ger båten lite rullningar när de passerar under båten från styrbordssidan. Utefter kusten finns fullt med små fiskebojar och flaggor. Speciellt när man använder motorn är det viktigt att hålla uppsikt på dessa så man inte får in linor i propellern. När dyningarna är höga är det svårare att se dem eftersom de bara syns när de är uppe på vågtopparna.

När dyningarna möter klippkusten blir det våldsamt.

Vi kommer fram till Peniche strax efter 18.00 och fick lägga oss utanpå norska båten som vi hade sällskap med, 'FriLaens'. Gästhamnen har bara en flytbrygga med plats för 6-7 båtar där man får ligga långsides. Hamnen är annars en stor fiskehamn med mycket aktivitet. Här har fiskebåtarna en konstigt vana. När de kommer in med sin fångst signaleras detta med siréner, (typ flyglarm). De använder olika långa signaler beroende på vilken sorts fisk de fått och hur stor fångsten blev. Vi har tidigare hört detta i Portosin och då trodde vi att en brand hade utbrutit i fiskehamnen.

På morgonen lämnar några båtar hamnen och vi kan byta plats. Tvärs över flytbryggan ligger polisbåten. Tryggt!

Nu har vi bara 3 dagseglingar kvar till Algarvekusten där vi skall stanna några veckor. Det börjar nu bli lite oklart om vi får några fler besättningsmedlemmar för att kunna segla till Madeira och tillbaka igen. Eventuellt lägger vi upp båten lite tidigare och tar flyget till Madeira istället. Men om någon har lust att segla under V43 från Algarve till Madeira eller V45 från Madeira till Lissabon så är det bara att kontakta oss.
tel 0707435904 eller info@ldteknik.se

Seglarhälsningar från hamnen i Peniche

Birgit och Lennart

Figueira da Foz

Måndagen den 24 september

Efter ett par jobbiga nätter i hamnen i Leixões med mycket ryck i förtöjningstampar och kulingvindar kunde vi äntligen lämna hamnen. Vindprognosen var 5-7 m/s från väst vilket skulle ge en bra segling till nästa hamn som ligger 62 sjömil söderut. Men sådan tur hade vi inte, vinden vred till SSV och vi fick gå för motor nästan hela vägen. Vågorna från kulingen som blåste dagen innan gjorde det inte lättare.
Vi hade räknat med att vara framme innan mörkret men solen han gå ned en timme innan vi var framme. Det blev inga problem med angöringen, fyrar och pirar stämde bra med sjökortet och några norrmän bistod med förtöjningen. Marinan ligger skyddad så vi kommer att sova gott i natt.

Tisdagen den 25 september

Vi sov riktigt gott i natt, sköönt!

Figueira da Foz är i huvudsak en semesterort med långa sandstränder, hotell och Casino.

Under vistelsen besökte vi den lokala marknaden där vi köpte grönsaker.

Vädret var inte det bästa med både vind och regn. Vi blev inbjudna på middag till en norsk båt (Embla, en Swan 44) som två pensionerade alpinåkare skulle leveranssegla till Kanarieöarna. Hans var en god kock och bjöd på spagetti med köttfärssås. Det blev en lång kväll som avslutades med att en skotte och irländare anslöt med olika sorters whisky.

När ni läser detta kanske ni tror att vi driver med er:
Under seglingen över Biscaya hittade vi en fender som vi plockade upp. På denna fender stod det 'Katelynn's Way TR834'. Lennart googlade på detta och fick till slut fram en e-postadress till en fiskare på Swan Island, Maine, USA. Han skickade honom ett meddelande och fick som svar:
Jo det är min fender, jag använder dom till mina hummertinor och det försvinner någon per månad. Denna fender har alltså drivit  minst 3000 sjömil över Atlanten!

Seglarhälsningar från Lennart och Birgit