De sista dagarna i Horta, Faial

Torsdagen den 16 maj

Igår onsdag besökte vi valmuséet i Horta ca en kilometer från hamnen. Vi fick se en film om hur själva valfångandet förr gick till samt förberedelserna inför detta. Ofta hade männen andra jobb och om valutkiken siktade val ringde han snabbt och meddelade detta och männen fick bråttom att lämna sina jobb för att göra sig redo för detta viktiga och farliga uppdrag. Det fanns nämligen en lokal lag på Azorerna som inte bara tillät männen att lämna sina jobb utan de kunde förlora jobbet om de inte ställde upp när valbåten kallade.

De smäckra valbåtarna som seglades eller roddes.

Valbåtarna bogserades ut mot den plats där valen siktats och där släpptes de medan motorbåten höll sig undan för att inte skrämma valarna.  Ibland fick man leta länge innan man hittade valen för det gällde att passa på att harpunera den precis när den kom upp till ytan igen för att andas. Då kan den nämligen inte dyka.

Kaskelotten jagades här på Azorerna och kan bli upp till 20 meter lång.

I valkokeriet fick vi se de apparater som användes för att utvinna den viktiga oljan som användes som bränsle och exporterades. Förutom olja framställdes djurfoder av benmjöl och köttet togs om hand. Valens tänder som liknar elfenben var mycket värdefulla och av dessa gjordes bland annat smycken.

4 st ugnar för att utvinna olja.

Det var mycket intressant att besöka muséet. På Azorerna slutade man jaga val år 1984. Numera tar man istället ut turister på valspaning och sådana turistbåtar finns i varje hamn som vi hittills har besökt här på Azorerna. 

Bilturen på ön fortsatte sedan med ett stopp för en enkel lunch i en liten by innan vi åkte vidare till vulkanen på den västra sidan. 1957 ägde här ett vulkanutbrott rum i havet precis utanför klippkusten. Flera utbrott under ett halvårs tid kastade ut lava, stenar och aska så att kustremsan utökades med någon kilometer. Fyren som förut stod längst ut på udden ligger numera en bit inåt land och är nu delvis skymd av den nya vulkanen.

Utsikt över vulkanen från toppen av fyren.

Här har man också byggt ett museum där man kan lära sig mycket om vulkanism och hur de olika öarna i Azorerna bildades. Vi fick gå runt och ta del av foton, planscher och se film. Som avslutning gick vi upp till fyrens topp där man har en fantastisk utsikt över detta lavalandskap. Det ser precis ut som på Island, tyckte Michael. 

Kvällen avslutades med middag på Peter´s Café Sport. Trevligt och fullt med folk som vanligt. Där träffade vi ett svenskt par från Göteborg som varit på jordenruntsegling under sex års tid och hade mycket att berätta om. Just nu ligger de uppe på land här i hamnen för en del reparationsarbeten. De ska så småningom också segla till Sverige. Vem vet, vi kanske ses någonstans på vägen hem.

Café Sport känner man igen säger Lennart och  Birgit som var här i april 1986.

Idag, torsdag, skjutsade vi Michael till flygplatsen för det var dags för honom att åka hem igen. Tråkigt! 

Vi har haft det mycket trevligt tillsammans och kanske har du tid att hoppa på som besättning igen vid ett senare tillfälle under seglingen tillbaka till Sverige. Vem ska nu valspana med samma optimism? Din insats som matador kommer vi aldrig att glömma!!

Under natten har också flottans segelfartyg Falken lagt till i Horta.

Resten av dagen ägnas åt att proviantera för vidaresegling tillbaka till Sao Miguel som påbörjas under fredagen. Birgit köper nya regnställsbyxor. Köttgryta blir det ikväll ombord på båten.

Hälsningar från ett blåsigt Horta!

Lennart och Birgit