Ute vid Calheta ser man ön Ilhéu de Baixo och runt omkring olika nyanser av det blå havet. Mycket vackert! Vi promenerade runt lite och lade märke till att en bit av klippan vid stranden såg ut att vara uppbyggd som en stenmur. Mycket märkligt!
Efter cykelturen stannade vi vid baren och tog en dricka i solskenet och bara njöt av havsutsikten. Precis när vi skulle börja cykla tillbaka mötte vi tysken ombord på den danska segelbåten i hamnen. Han hade hyrt en moped och tagit sig runt ön på ett par timmar. Han kunde meddela att det var mycket blåsigt på den norra sidan.
På vägen tillbaka hittade vi en trevlig restaurang i anslutning till den långa sandstranden där vi åt grillad kyckling till lunch. Inte många lunchgäster här så vi blir ordentligt uppassade.
I huvudorten Vila Baleira på tillbakavägen passar vi på att besöka kyrkan och Christopher Columbus muséet som ligger bredvid varandra. I det hus som nu är museum sägs Columbus ha bott några år på 1400- talet och här i byn gifte han sig med guvernörens dotter.
Muséet |
Runes segelbåt, Shira, en Hallberg Rassy 37 från Saltsjö- Boo!! |
Det har under de senaste dagarna varit mycket blåsigt här i hamnen på Porto Santo. Trots de höga pirarna letar sig vinden in i hamnområdet. Vi har legat 3 nätter ute vid en boj som marinans personal anvisade oss och det har blåst så mycket som 20 m/s i byarna.
I torsdags strax innan det blev mörkt gick Lennart fram och kontrollerade förtöjningen till bojen.
Till hans förskräckelse visade det sig att bojlinan som går mellan boj och
bojsten hade brustit med en tredjedel. Lennart tog gummibåten och varskodde Runes besättning att vi måste flytta båten. Just som Lennart kom tillbaka upp i båten brast
resten av linan och vi drev snabbt mot en pir. Lennart startade snabbt motorn och Birgit skyndade fram till fören och drog upp resterna av bojlinan som släpade i vattnet. Förtampar förbereddes och likaså fendrar. Vi försökte i den hårda vinden att komma in på samma sida som Shira och besättningen stod redo att hjälpa oss men vinden tog tag i båten så det var omöjligt och vi fick ge upp. Birgit ropade på dem att gå till andra sidan till den andra pontonen för att vi skulle kunna lägga oss utanpå lotsbåten. Besättningen är redo och tar tamparna som vi kastar och vi kan snart ligga tryggt vid vår nya plats. Vilken pärs!!
Under natten sov vi ganska bra men starka vindbyar kom och gick hela tiden.
I fören hänger resterna av bojlinan |
Dagens hjältar! Arne, Jakob och Rune blir inbjudna på whisky som tack för hjälpen med förtöjningen medan vinden låg på kulingstyrka. |
19,7 meter/sekund |
Hälsningar från ett blåsigt Porto Santo
Birgit och Lennart
Vad läskigt att tamparna brast och båten nästan slog i piren!
SvaraRaderaHehehe skön kommentar av den dagdrivande tysken.
Det låter som att ni har det skönt! Jag skulle också vilja äta utomhus i solsken
/Erik