Culatra

Lördagen den 13 oktober

Efter frukost är det dags för oss att lämna hamnen i Albufeira. Så gör också Yvonne och Kurt på segelbåten Imagine. De ska vidare mot Gibraltar medan vi ska ankra utanför Faro vid ön Culatra. Så skiljs våra vägar och vi växlar mailadresser och telefonnummer. Kanske vi kommer att ses igen, vem vet?

Morgonen är lite molnig men efter några timmar på havet skingras molnen och solen kommer fram. Vinden är 5-6 m/s och vi glider fram i behaglig fart. Här och där ser vi fiskeflaggor som vi får väja för. Vi har rullat in Code0 och glider in med storen uppe.

Vi följer djupfåran längs Culatra och passerar fiskehamnen där redan ett dussintal segelbåtar ligger på redden.


Efter att ha kontrollerat djupet ankrar vi med gott avstånd till de andra båtarna. Här måste man ha koll på djupet vid ebb och flod så att man rätt vad det är inte står på grund.

 Med gummibåten tar vi oss in till ön och promenerar genom fiskebyn och vidare längs en brädgång till andra sidan där det finns en jättelång sandstrand.

Här känner man inte av storstadsstressen. Ön Culatra ...

Faros flygplats ligger i närheten och flygplanen passerar över oss lite då och då och påminner oss om civilisationen.

Söndagen den 14 november

I går kväll såg vi en schweizisk båt som upprepade gånger försökte få ankaret att fästa.
Jag (Lennart) förstod att de inte var så vana så jag tog gummibåten och försökte instruera dem att först släppa ut all ankarkätting och sedan backa med motorn så att plogen gräver ned sig. När de släppte ut kättingen med ankarspelet såg jag att ankargasten tittade lite oroligt ned mot kättingboxen. Säkrast att hålla en hand över kättingen under stävrullen tänkte jag och strax därefter åkte sista länken ur kättingspelet och löpte ned mot botten. Snabbt slöt jag min hand och fick tag i kättingen och hjälpte till att föra in den genom stävrullen igen.
Kaptenen tittade förundrat på mig, hur kunde han hunnit greppa kättingen ...

I morse kom han över med en flaska rödvin som tack.

Idag promenerade vi genom fiskebyn som var större än vi trott från början. Många hus är enkla men det finns också större och mer påkostade hus liksom trädgårdsodlingar med citroner, granatäpplen och andra frukter och grönsaker. Några restauranger och barer finns också och en liten affär som har det allra nödvändigaste.

En saltvattengöl finns som vid varje lågvatten töms på vatten.  Där ligger det båtar som kanske långseglare har lämnat för säsongen.

Eftermiddagen tillbringade vi på stranden och jag tog ett bad i det svala vattnet.

På kvällen och under natten passerade en front och vindbyarna var ibland ända uppe i 14 m/s. Lite läskigt att bara lita på ett ankare tyckte Birgit som var uppe många gånger för att kontrollera läget.  GPS'en har en funktion för ankarlarm som signalerar om båten förflyttar sig mer t,ex, 50 meter. Lennart sov lugnt ända tills vinden vände och båten vred sig varvid larmet ljöd. Som tur var satt ankaret fast ordentligt så vi hade inte draggat utan bara vridit oss runt ankaret. Vinden fortsatte att blåsa under natten och vid tre- fyratiden på morgonen lugnade det ner sig så att även Birgit kunde få lite nattro.

På måndagsmorgonen har de ankrade båtarna klarat av nattens hårda blåst och ligger kvar på samma ställe. Två nya båtar har kommit in under natten och en av dem fick problem och fick cirkla runt ganska länge innan de fick ankaret att fästa i sanden.

Seglarhälsningar från Lennart och Birgit