Camariñas - Finisterre

Lördagen den 15 september

Efter frukost ombord på båten var det dags att lämna hamnen i A Coruna vid niotiden på morgonen. Solen sken och det var svag nordostlig vind. Vi gick för motor någon timme och kunde sedan sätta upp den stora gennakern. Eftersom vinden kom bakifrån (läns) blev det lite gungande fram och tillbaka och det blev lite fixande för att få gennakern att fylla.

På eftermiddagen ökade vinden och vi fick en bra segling till Camariñas, en sträcka på ca 50 sjömil. När vi närmade oss bryggan kom hamnkaptenen ut och hjälpte oss att förtöja. Sedan visade han oss några papper som vi skulle fylla i. Hamnavgiften på 22 euro var den billigaste på länge. För denna avgift kunde vi få el och internetanslutning också. Lördagens middag bestod av kycklingfilé med roqeforteostsås och ris. Mums! Det blev tidigt i kojs eftersom vi var trötta.

På söndagen vaknade vi utvilade. Skönt! Vi tog en promenad i samhället som är en stor fiskehamn. Eftersom det var söndag så var inte många affärer öppna men däremot en hel del barer och brödbutiken där vi köpte fikabröd.

 I hamnen där vi låg fanns plats för ca 30 båtar men det var långtifrån fullbelagt. Två franska segelbåtar, en spansk och några engelska förutom vi låg förtöjda där. Dessutom hade ett engelskt segelfartyg kommit in före oss.

Söndagen den 16 september

Efter lunch ombord på båten beslutade vi oss för att segla söderut och passera Cabo Finisterre där det ofta blåser mycket. Vinden var sydlig så vi fick kryssa hela vägen.

 Långa Atlantdyningar från nordväst på 2,5 meter påverkade oss inte så mycket eftersom båten seglade stabilt i den rådande vinden på 8 m/s. Närmare Cabo Finisterre avtog vinden och vi fick starta motorn. Innan yttersta udden tyckte Birgit att det såg ut som om det skulle bli dimma. Nej, sa Lennart, det är bara disigt. Efter en stund svepte dimman in över oss. Stundtals var sikten inte mer än 100 meter. Klipporna sveptes också in i dimman och Birgit ställde sig i fören för att hålla utkik. Lennart höll rätt kurs med hjälp av GPS'en. Sikten förbättrades något från och till men dimman höll sig envist kvar. Vi fick tuta med signalhorn ett flertal gånger för att varna andra eventuella båtar men fick inget svar. På håll såg vi några små fiskebåtar som låg stilla och måste ha hört vår signal. Det var lite nervöst för när skulle piren som vi skulle runda dyka upp? Plötsligt ser vi konturen av den stora höga piren. Det ser först ut som fortsättningen på klippkusten men sedan ser man tydligt de stora stenblocken. Skönt att vi kommit rätt! Bakom piren ligger många fiskebåtar vid sina bojar och vi ankrar också där.

 Inga andra segelbåtar kan vi dock se. Senare på kvällen har dimman lättat och efter middagens pizza ombord är vi mätta och belåtna.

På måndagsmorgonen har det klarnat upp och vi lämnar hamnen för att segla vidare.

Seglarhälsningar från Lennart och Birgit